Vad kan naturen lära oss om ledarskap?
Det formas allt mer idag en förståelse att allt liv på vår jord formas och utvecklas utifrån två grundläggande principer:
Att säkerställa sin egen överlevnad
Att säkerställa den omgivande omgivningens överlevnad.
Livet i naturen tenderar att optimera både för sig självt och för det ekosystem det tillhör.
Exempelvis strävar träden i en skog efter att både bevara sig själva och skogen som helhet. Träden varnar varandra både via luften och under jorden via sina rotsystem. Blir ett träd medvetet om en fara, kan det skicka ut hormoner i luften som gör andra träd medvetna om vad som håller på att hända. Dessutom kan träd förse varandra med näring och vatten. I boken Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben berättar han om en stubbe som fortfarande levde, tydligt närd av de omgivande träden. Med andra ord verkar enskilda träd inte enbart för sin egen överlevnad, utan även för att skogen som helhet ska vara hälsosam och livskraftig.
Båda dessa principer pekar också på att allt liv är både enskilda varelser och en integrerad del av en större helhet. Evolutionen har lärt allt levande att utan en hälsosam helhet kan de enskilda varelserna inte uppnå hälsa och överlevnad. Helheten och delarna är ömsesidigt beroende av varandra. Att det förhåller sig på detta sätt är egentligen inte så konstigt eller överraskande. Utmaningen för oss människor är dock att vi lever i en kultur där vi tränas att se på oss själva som separata enheter, unika individer oberoende av omgivningen.
Vår tro på det separata
Vårt moderna samhälle är starkt individualistiskt orienterat. Särskilt det svenska, vilket är en paradox då vårt moderna samhälle byggdes upp ur ett kollektivistiskt perspektiv. Det kollektiva finns fortfarande någonstans i bakgrunden, men efter 30 år av nyliberala förändringsvindar överskuggar det den enskilda individen och det underliggande kollektiva som någonstans under ytan fortfarande andas.
Individen, denna separata entitet, med rättigheter och skyldigheter samt en världsbild orienterad kring det separata. Vårt psyke är isolerat inom oss, och vår kropp har en tydlig gräns mellan vad som finns utanför oss och vad som finns inom oss. Vi beskådar världen inifrån och ut och möter både människor och övriga levande som externa objekt vi behöver förhålla oss till för att vandra genom livet och nå våra drömmar och ambitioner. Men är vi verkligen separata entiteter i den grad vi tror?
Nästa gång du går ut, ställ dig följande frågor:
Hur påverkar jag min omgivning bara genom att existera här där jag är?
Kan jag undvika att påverka allt som är runt omkring mig?
Om vi vore helt separata enheter borde svaret på ovanstående frågor vara att vi kan undvika att påverka omgivningen. Att vi på något sätt kan isolera oss, göra oss osynliga, smyga fram, så att omgivningen inte registrerar vår närvaro. Men vad berättar din kropp för svar om du verkligen lyssnar till henne? Hör du, som jag, att det inte är verklighet? Genom att existera påverkar vi.
Allt är del av samma helhet
David Abram utforskar detta i sin utmärkta bok The Spell of the Sensuous. Han beskriver på vilket sätt våra kroppar är i relation till allt runt omkring oss och den ständigt pågående ömsesidiga kommunikationen mellan våra kroppar och alla andra runt oss: andra människor, djurliv som vi själva ser eller inte är medvetna om, växter och träd, ja, även stenar, klippor, vattendroppen som vilar på ett löv, myllan som bär våra fötter, betongen som formar husets väggar. Våra kroppar ser och lyssnar på alla andra kroppar, utbyter information och relaterar till varandra.
Vi lever i en och samma biosfär som omsluter allt liv på vår jord. Genom att existera tar vi upp utrymme, och det vi gör påverkar luften genom luftvågor, på samma sätt som fiskar påverkar vattnet. Bara för att vi själva inte är medvetna om de svaga vågor som skickas ut av andra varelser runt oss betyder det inte att de inte finns eller att vår kropp inte, i alla fall på ett omedvetet sätt, lägger märke till dem. Samma gäller övrigt levande.
Forskning visar att växter kan känna och lukta och att de är helt medvetna om sin omgivning och alla levande varelser som rör sig runt dem. De flesta av oss är medvetna om och förstår att vi människor har denna förmåga, men att integrera förståelsen att allt runt oss också lever, är medvetna varelser och är inbäddat i samma levande biosfär som oss själva, skiftar perspektiven på vad vi är och hur världen fungerar.
Om vi accepterar verkligheten att allt är i relation till allt övrigt och att vi simmar i samma biosfär där det vi gör påverkar biosfären och alla dess integrerade delar på något sätt, hur påverkar det då våra liv? Hur skulle det påverka ditt liv?
Ett skifte i perspektiv
Om vi inte inte kan påverka omgivningen blir det inte så då att varje steg vi tar och varje handling vi utför bör göras utifrån perspektivet att nära världen vi är en del av; att möjliggöra en högre nivå av livskraft? Att vi som art återigen agerar efter både den första och den andra principen ovan: att vi både agerar för vår egen överlevnad och för helhetens överlevnad. Jag anser det!
Vi tenderar dock att enbart optimera för vår egen överlevnad utan hänsyn till omgivningen och de omslutande ekosystemen. Naturen har fler varelser än människan som endast lever efter den första principen, varelser som vi kallar parasiter. Det är sorgligt att vi har utvecklats till att vara just detta, och att både företag och samhällen allt mer parasiterar på de ekosystem vi är en del av. Vi sågar aktivt av den gren vi sitter på och en dag kommer den att gå av och vi alla faller ner i avgrunden.
Men det behöver inte gå så långt. Redan idag ser vi allt fler rörelser och förändringar, både i Sverige och i världen i stort, som återanknyter till vårt ursprung, till en förståelse för vår plats i den levande världen och som arbetar för att leva upp till båda principerna. Det regenerativa ledarskapet är en av dessa rörelser. Det är ett ledarskap som axlar uppgiften att föra in båda principerna som vägledning för sin organisations utveckling och sitt agerande. Som inte enbart arbetar för att organisationen ska nå ekonomiska målsättningar och i bästa fall säkerställa att dess medarbetare kan utvecklas och känna livskraft, utan också för att säkerställa att samhället och den levande världen får samma möjligheter. Jag tror att vi är inne i ett skifte där det traditionella ledarskapet kommer att anses allt mer föråldrat och till och med farligt. Vi är mitt i ett skifte mot regenerativt ledarskap. Vi på Shift10 tror på detta skifte. Vi tror på betydelsen av att allt fler axlar rollen som regenerativ ledare. Se därför detta som en maning och uppmuntran att följa med i skiftet du också.
