Månadens naturvakehet - sitspot
Du har säkert varit med om tillfällen då du plötsligt fått insikter kring ett problem eller en utmaning du har brottats med. Det har kanske varit något som du försökt lösa länge, suttit och tänkt och prövat olika vägar framåt, men utan resultat. Men sedan kommer plötsligt insikten. Det är inte ovanligt att dessa kommer när du gör något helt annat, exempelvis när du duschar eller går ute på en promenad. Att finna en sitspot och spendera tid där återkommande är som duschen men på steroider. Jag kommer i denna bloggpost att berätta om vad en sitspot är och vad man gör där, men denna post är också en inledning i en bloggserie om naturvakenhet, så jag inleder med en introduktion om vad det är för något.
Vad är Naturvakenhet?
Enligt Lodyn som är en förening för ekopsykologi, naturvakenhet och aktivism, är naturvakenhet:
“En levnadskonst där du rör dig kreativt i världen med öppna sinnen. Du är närvarande och i kontakt med inre och yttre natur. Naturvakenhet bjuder in till ett mer vilt och kroppsbaserat tänkande och sätt att leva.”
Ovanstående beskrivning av naturvakenhet innehåller en hel del, så vi börjar med att packa upp dess betydelse, och vi börjar bakifrån
Sista delen pekar på att naturvakenhet kan öppna upp för ett mer vilt och kroppsbaerat tänkande och sätt att leva. Vad menas då med vilt? Ett sätt att beskriva det är att ange dess motsats. Vi lever idag i vad vi kan kalla ett modernt och civiliserat samhälle och kultur. Denna är starkt influerad av individualism, linjärt synsätt och ett mekanistiskt samt materialistiskt perspektiv på världen och livet. Vi har allt mer separerat oss från våra naturliga miljöer som den mänskliga arten har utvecklats inom. Människan har domesticerats. På samma sätt som våra husdjur har blivit tama och lever innanför fyra väggar bortom sin ursprungliga och naturliga miljö i det vilda, har även människan blivit det. Vi är allt mer avskurna från våra kroppar och sinnen och lever i tankarnas och det rationellas värld. Att gå mot vildhet är att öppna upp för kroppens sinnen och uppleva mer av den värld som finns runt oss.
Den andra meningen pekar på att naturvakenhet handlar om närvaro samt att vara i kontakt med inre och yttre natur. Ekopsykologin pratar om de tre zonerna: inre, yttre och den imaginära. Din inre zonen innehåller våra känslor och sinnesintrycken inifrån kroppen. Den yttre zonen är det vi upplever genom våra sinnen: synen, hörseln, lukten, smaken och känslen (egentligen fler, men det kommer jag att prata om en annan gång). Och den imaginära zonen består av våra tankar. Naturvakenhet tränar oss då att öka vår medvetenhet kring alla dessa tre zoner och att uppleva mer av det som sker inom och utanför oss.
Och så till sist, den första meningen i beskrivningen ovan pekar på att vi genom att träna naturvakenhet stärker vårt sätt att leva där vi blir mer kreativa och möter livet med en högre grad av öppna sinnen. Det vill säga att vi upplever mer av livets flöde samt att vi kan möta detta genom en högre grad av kreativitet.
Då naturvarkenhet handlar om att vi återförvildar oss, att vi avdomesticerar oss, så är det en träning som primärt sker ute och då gärna i naturnära områden. Det kan vara i en skog, en äng, men det kan också ske i parkområden eller där det finns någon typ av grönska. Ett sätt att träna naturvakenhet är att finna en sitspot och spendera tid där återkommande.
Så vad är en sitspot?
En sistspot är en plats i ett naturnära område som du återkommande går till för att sitta i stillhet och bara vara. Genom att ha en plats över tid som du återkommer till får du möjlighet att bygga en relation till platsen och allt liv som lever där. Du bygger trygghet och därmed också möjlighet att successivt kunna landa djupare in i de tre zonerna. Det vill säga, du får en plats att gå till för att vara närvarande med det som är, en stunds vila och en djupare kontakt med dig själv samt naturen.
Din sitspot kan vara där det finns natur, dvs. i skog, nere vid strandkanten, i en park. Det är en fördel att den är relativt lättillgänglig. Väljer du en plats som är för långt bort eller svårt att ta dig till, så är risken att du inte kommer att besöka den. Vinsten med en sitspot är att den blir en återkommande plats, blir en del av din vardag och vana.
När du väljer att finna en sitspot i ett naturområde du tycker om, så ge dig tid att finna platsen. Vandra omkring och känn efter. Låt dina sinnen vägleda dig. Öppna även upp för att platsen väljer dig. Det låter kanske märkligt, men varje plats har sin karaktär. Den är fylld med sina unika livsformer och har sitt speciella livsbetingelse. Därmed har varje plats också sin speciella känsla, och lyssnar och känner man efter så kan platser bjuda in eller hålla ifrån. Det är ju alltid trevligare att spendera tid på en plats där man har blivit inbjuden! ☺️
Jag har en av mina sitspots i Grimstaskogen i västra Stockholm. Under mina tre år som jag har suttit där har jag skiftat platser tre gånger. Under det första året var det öppenheten och vyerna som lockade mig. Jag kände en frid när jag satt uppe på en klipphäll och tog in vyn ner mot Mälaren och skogen som klär in vattnet.
För ungefär 1,5 år sedan så kände jag att jag drogs in mot skogen. Efter ett tag hittade jag en ny plats i mitten av Grimstaskogen, omsluten av granar, tallar och björkar. Mitt inre sökte omfamningen och säkert en form av trygghet, vilket jag ofta finner bland träden. För ett halvår sedan kände jag så igen att mitt inre sökte vyerna igen. På ett plan så ville jag åter öppna upp för livets flöde, och nu har jag en ny plats uppe på en klipphäll med Mälaren nedanför mig.
Jag har en av mina sitspots i Grimstaskogen i västra Stockholm. Under mina tre år som jag suttit där har jag skifta platser tre gånger. Under första året var det öppenheten och vyerna som lockade mig. Jag kände en frid när jag satt uppe på en klipphäll och tog in vyn ner mot Mälaren och skogen som klär in vattnet. För ungeför 1.5 år sedan så kände jag att jag drogs in mot skogen. Efter ett tag hittade jag en ny plats i mitten av Grimstaskogen, omsluten av granar, tallar och björkar. Mitt inre sökte omfamningen och säkert en form av trygghet, vilket jag ofta finner bland träden. Nu för ett halvår sedan kände jag så igen att mitt inre sökte vyerna igen. På ett plan så ville jag åter öppna upp för livets flöde, och nu har jag en ny plats uppe på en klipphäll med Mälaren nedanför mig.
Knyta an till din plats
När du hittat din plats så börja med att bekanta dig med den. Utforska en yta cirka 50 meter i radie runt din sitspot och undersök vad det finns för liv som har detta som hem. Vad finns det för växter och träd? Ser du några spår efter djur, och vad kan det vara får några? Hur är det med topologin, är den plan eller böljande? Finns det stenar och andra kännetecken? När du kommer hem efter vistelse så sätt dig med ett paper och rita upp platsen ur minnet. Gör sedan denna procedur vid några tillfällen i början. Utforska platsen och uppdatera din ritning när du kommer hem.
Syftet är inte att du ska skapa en snygg målning av platsen utan att knyta an till platsen och allt liv som finns där. Vi som mänsklighet har utvecklats i tät anknytning till de platser som vi har bott på under kortare eller längre tider. Vi har historiskt levt i en djup relation till övrigt icke-mänskligt liv och haft förmågan att lyssna och känna av platser och livet som finns där. I vår moderna tidsålder har vi dock allt mer tappat denna djupare relation till naturen och alla de arter som lever i vår omgivning. Inom ekopsykologin så uttrycks detta som en av anledningarna till att vi idag agerar så destruktivt mot naturen; att vi bär ett trauma som kommer från den separation från den större helheten som mänskligheten i alla tider utvecklats i samklang med. Att knyta an till en plats på det sättet som jag beskriver här är ett sätt att börja läkas som människa. Du behöver självklart inte tro på den teorin, men jag uppmuntrar dig att testa att knyta an till din plats på det sätt som jag har beskrivit. Utforska sedan gärna din inre natur, dina känslor och ditt mående, för att se vad arbetet med att knyta an har gjort med dig.
Så vad gör du vid din sitspot?
Det finns inga regler för vad du ska göra där 😀 Men det är en plats där du bara kan vara, en stund bortom vardagens alla måsten och görande. Som jag nämnde ovan så mår vi bra både fysiskt och mentalt av att vistas i naturen, och dessa vinster fördjupas av att sitta i stillhet vid en plats regelbundet.
Lodyn beskriver fem stigar som man kan utforska och vandra för att arbeta med naturvakenheten. Jag kommer berätta mer om dessa stigar i en kommande text, men de två första är att vara i naturen och att vara i närvaro i naturen. Skillnaden mellan dessa är att den andra stigen fokuserar på att fördjupa din närvaro och din kontakt med dina sinnen under naturvistelsen. Ett sätt att göra det är att meditera, där jag brukar göra en öppen sinnesövning när jag är på min sitspot.
Jag börjar med att landa i kroppen och få kontakt med mitt andetag. Sedan gör jag en snabb kroppsskanning från fötterna upp till huvudet för att släppa spänningar och för att slappna av. När jag gjort det så öppnar jag sinne för sinne, först känslorna, sedan lukten, smaken, hörseln och till sist synen. När jag har öppnat upp så sitter jag kvar med öppna sinnen och låter livet flöda genom mig. Men en rekommendation är att inte krångla till det i början. Det är en stor vinst att bara sitta en stund på din plats och ta in naturen som finns där. Ta bort alla distraktioner som mobilen när du sätter dig ner. Ger dig själv denna stund av varande och vila.
Jag börjar med att landa i kroppen och få kontakt med mitt andetag. Sedan gör jag en snabb kroppsskanning från fötterna upp till huvudet för att släppa spänningar och för att slappna av. När jag har gjort det så öppnar jag sinne för sinne, först känslen, sedan lukten, smaken, hörseln och till sist synen. När jag har öppnat upp så sitter jag kvar med öppna sinnen och låter livet flöda genom mig. Men en rekommendation är att inte krångla till det i början. Det är en stor vinst att bara sitta en stund på din plats och ta in naturen som finns där. Ta bort alla distraktioner som mobilen när du sätter dig ner. Ger dig själv denna stund av varande och vila.
Hur ofta ska man gå till sin plats? Ju oftare, ju bättre. Låter kanske som ett naturligt. Men minst två gånger i veckan är en bra tumregel. Kom ihåg vad jag skrev i början: att välja en lättillgänglig plats. En sitspot blir värdefull för dig ifall du faktiskt går dit. Det är ingen skillnad i detta jämfört med gymmet. Vill man bli stark behöver man få en vana att gå och träna kroppen. Så vill man stärka sin relation till sig själv och naturen runt oss, så behöver vi också få en vana att spendera tid där. Jag har tre platser som jag går till beroende på tid och humör. Den närmaste är på baksidan av mitt hus. Jag börjar varje morgon med en stund i stillhet där, mellan 20 och 60 min. En stund av varande och närvaro innan dagens sysslor börjar. Så sätt en ambition och försök hålla den i ett tag och se hur det känns för dig.
Detta var den första texten i en serie kring naturvakenhet. Jag kallar den för Månadens Naturvaken just av anledningen att det kommer en text varje månad. Varje post kommer att berätta lite om naturvakenhet samt ge tips på övningar man kan göra för att jobba med denna.