Vad kostar en dröm?

Vad kostar en dröm?

Inget egentligen. Att drömma är ju gratis. Det går kanske inte ens att sätta en prislapp på våra drömmar. Vissa hade vi offrat allt för att nå.

Men faktum är (obs, det är absolut inte ett faktum, det är bara mina tankar) att det är priset som ju ofta stoppar oss från att följa våra hjärtans innersta längtan.

Vi vill gärna inte offra saker utan garantin att vi får det vi offrar det för. Så vi gör det inte.

Men låt oss vara ärliga, om du hade obegränsat med pengar, hade du spenderat dina dagar så som du gör nu? Jag misstänker att en stooor andel människor skulle svara nej på den frågan.

Men att veta vad man inte vill göra är inte samma sak som att veta vad man vill göra. Att veta vad ”man brinner” för, eller vad ens ”passion” är, det är minst sagt lättare sagt än gjort. Ett system som tydligt premierar de som ställer sig i ledet, har en bra utbildning och en tydlig karriär med tillsvidareanställning är inte direkt en grogrund för kreativitet och ett liv på ens egna villkor. Vi har så länge gjort vad som förväntas av oss för att klara oss i systemet att vi har tappat kontakten med det som gör att vi är just de vi är och vilka vi är utanför jobbet.

Själv jagade jag den frågan intensivt under åren 2019-2024. Vem är jag, egentligen? Jag tror inte att jag vill göra det här, men vad VILL jag göra då?? Tänka, reflektera, analysera, tänka lite till.

Men det var crickets, helt tyst. Hade ingen aning. 

Jag gillar ju att träna, kunde jag tänka… men vill jag bli PT typ? Hmm nej, känns inte helt rätt. Jag gillar att fixa, renovera, bygga saker, ska jag bli snickare? Hmm nej, känns inte helt rätt. Jag älskar djur! Ska jag skola om mig och bli veterinär? Hmm nej, känns inte helt rätt.

Det visade sig efter några år att jag inte kunde tänka mig till insikt. Jag började känna en bitterhet mot livet och visste att jag behövde förändra nåt. Så i ren och skär desperation släppte taget om behovet att veta exakt hur,vad och varför innan jag började. Jag började bara gå. Vart jag var på väg visste jag inte riktigt.

Tog ett steg, följt av ett annat.

Saker började förändras runt mig, jag fick nya idéer, ny inspiration, nya möjligheter, nya ögon på världen. Framförallt, förnyad LIVSGLÄDJE. Lättnaden om att jag inte längre var fast gjorde att jag slutade övertänka, min hjärna kändes plötsligt lätt, luftig.

I tystnaden som uppstod hörde så småningom det som vissa kallar ”intuition”. Jag hade aldrig riktigt fattat den grejen, vadå, “ditt inre pratar med dig”?

Jag har alltid sett mig själv som en problemlösare, en ”do-er”. Filosofiska diskussioner hade jag aldrig ägnat mig åt, än mindre pratat om läkning, att lyssna på kroppens signaler och hur man verkligen lyssnar på den inre rösten.

Men där kom den alltså. Intuitionen viskade till mig. Inte starka plötsliga känslor om att jag ”måste göra det där”. Det enda sättet jag kan beskriva det på är som små återkommande känslor av vetande. Insikter som alltid återkom. “såklart det är så….” känns det. Saker som jag har vetat om sedan barnsben, men tappat kontakten med under åren.

Jag har nu på senaste börjat förstå uttrycket "it's the happiness of the pursuit, not the pursuit of happiness”.

Jag vet fortfarande inte var jag är på väg, men jag älskar den lilla stigen jag har börjat skapa för mig. För det är min stig och det är jag som bestämmer vilket håll jag ska vandra.

Men jag ska vara ärlig, det är en ekonomisk utmaning att försöka röra sig ut ur systemet (iaf så gott det är möjligt utan att gå off-grid i en skog i norrland). Att följa ens inre längtan är inte alltid glammigt, det är inte alltid flashigt. Det innebär (just nu) många ”nej tyvärr jag kan inte”. Men om ett nej är nödvändigt för att säga ja till själen och drömmarna, är det värt det, för mig. 

Så vad kostar en dröm?? Skicka ett DM så kan jag berätta den ekonomiska uppoffring jag gjort haha, MEN det viktigaste jag lärt mig på vägen är att:

if you don't sacrifice for what you want,

you sacrifice what you want.

Så….vad offrar du?

Och - häng med en vända till! För tänk om det handlar om något större än bara dina egna drömmar. Att följa sitt hjärta låter lätt som endast en individuell resa. Som något privat. Nästan lite egoistiskt. Men tänk om det är tvärtom?

Tänk om modet att lyssna inåt är en av de mest kollektiva handlingarna vi kan göra. Att röra sig i riktning mot det som känns sant för oss, utan garanti och utan en karta. Behöver inte vara att säga upp sig från jobbet och åka till Indien för att hitta sig själv, men att börja leva mer och mer i “fullaste uttrycket av sin själ” (som jag kallar det) är ett modigt steg i den värld vi lever i. 

Och det är här regenerativt ledarskap kommer in.

Regenerativt ledarskap handlar inte bara om strategier eller nya affärsmodeller. Det börjar i självledarskap. I förmågan att ta hand om sig själv, att lyssna, omvärdera, experimentera. I modet att vara nybörjare. I att bryta ny mark. I att släppa gamla narrativ som styr ens liv och ”re-inventa” sig själv.

När vi får leva och bidra genom vårt “fullaste uttryck av själen” blir det vi gör fyllt av energi och livsglädje. Och det vi gör börjar ge mer energi än det tar. Då snackar vi regenerativitet. 

Att följa sitt hjärta är alltså inte motsatsen till ansvar. Det är en förutsättning för att kunna ta ett djupare ansvar – för oss själva, för varandra och för världen.

Och kanske är den verkliga frågan inte bara vad en dröm kostar.
Utan vad det kostar världen när vi inte lever den.

Tack för att du tog dig tiden att läsa <3