Kriser som vägvisare: Hur donutekonomi kan leda oss till en ny balans

Livets utveckling genom kriser

Vi är mitt i flera parallella katastrofala kris.  En global kris.  En miljökris och samhällskris, en civilatorisk kris, en planetär kris.  Och med rätta är det oerhört skrämmande, ångestframkallande.  

Med denna text vill jag ge dig lite fast mark under fötterna.  Lite lugn och hopp.  Utan att förminska omfattningen av krisen vi lever i, men genom att ge lite perspektiv och understryka den väg framåt som allt tydligare avtecknar sig.  Vart vi faktiskt, oundvikligt, är på väg. 

Men först. 

Kriser

Kriser är inte något nytt. De har alltid varit en motor för förändring och utveckling. 

Livet på jorden har under de drygt 4 miljarder år det funnits alltid format sig genom kriser. Dessa kriser har kommit i två former: yttre och inre. De yttre har varit dramatiska händelser som vulkanutbrott, meteoriter och istider – kraftfulla omvälvningar som har utplånat arter och förändrat ekosystem. De inre kriserna, de som livet själv har skapat, är lika fascinerande och dramatiska. De visar hur livet inte bara anpassar sig till förändringar, utan ibland skapar sina egna utmaningar och katastrofer – och genom dem tar steget vidare.

Ett exempel är syrekrisen, då de första fotosyntetiserande organismerna pumpade ut syre i haven och nästan utplånade allt liv inklusive sig själva. Livet överlevde, anpassade sig och syre blev grunden för den komplexa biologiska mångfalden vi ser idag. Ett annat exempel är de blommande växterna, som genom evolutionen utvecklade en symbios med skogsbränder. De bidrog till alltmer omfattande skogsbränder samtidigt som de gynnades av eldens förödelse, eftersom de kunde gro snabbare än sina konkurrenter i de öppna, askrika landskap som skapades. På så sätt blev elden en allierad som utrotade konkurrenter – och blomväxterna dominerade så småningom jordens ekosystem. Krisen blev en motor för förnyelse.

Jorden har upplevt 5 tidigare massutdöenden, då upp till 90% av alla arter försvann. Varje gång har livet återhämtat sig, anpassat sig och tagit nya steg framåt. 

Vår art Homo Sapiens Sapiens tillhör ett ett släkte, homonider, som evolverade genom klimatkriser som drabbade Afrika för 3 miljoner år sedan då det regionala klimatet hamnade i en kontinuerlig obalans och skiftade fram och tillbaka väldigt snabbt mellan torka och regn, grönska och öken.

Kusiner till våra förfäder och många andra arter utrotades under denna period, men de av homoniderna som överlevde dessa förändringar evolverade till att bli anpassningsbara generalister – kapabla att överleva i nästan vilken miljö som helst. Denna förmåga gav av evolutionen oförutsedda konsekvenser. Vi spred oss över hela planeten, kunde utnyttja varje ekosystem och blev en del av stort sett varenda biotop.

Under lång tid levde vi i relativ balans med vår omgivning. Vi var jägare, samlare, småskaliga jordbrukare – och naturen hade kapacitet att bära vår närvaro. En del arter blev utrotade av vår ankomst (t.ex. den europeiska megafaunan).  

Men balansen började störas i och med jordbruksrevolutionen då vi började omforma naturen efter våra behov och gynnade vissa arter och utrotade andra. 

Jordbruket ledde vidare till utvecklingen av civilisationer med allt större påverkan på miljön. Och nu slutligen med den tekniska utvecklingen, framför allt de 200 senaste åren, förändrades allt. Vi har byggt städer, hierarkier och ekonomiska system som har satt planetens samtliga ekosystem ur balans. Utan att vi inledningsvis märkte det, har vi blivit orsaken till  ytterligare en ny global kris för planeten, och ett massutdöende som i omfattning och hastighet tom överträffar de 5 tidigare stora massutrotningarna.

Skiftet

Vi är i ett skifte för planeten.  Livet på jorden är på väg att ta en helt ny riktning.

Och det är en av 2 möjliga vägar det här kan gå.;  

Väg 1. Antingen så fortsätter massutrotningen till alla ekosystem kopplats och det mesta av livet dör ut, inklusive oss själva, på samma sätt som under tidigare massutrotningar.  Då lär det ta tiotals miljoner år innan livet återigen kan blomstra på planeten och hominidernas sorgliga saga är glömd och begravd.

Väg 2. Eller så lyckas vi med hjälp av vårt tänkande och kännande förmågor att vända utvecklingen och bidra till en ny balans på planeten där livet återigen kan blomstra i symbios med oss.

Egentligen är det ingen rocket science; vill vi som mänsklighet undvika utrotning så måste vi hjälpa till att återskapa en ny balans på planeten, där allt liv kan komma tillbaka att leva i symbios och harmoni.   Och vi vet hur, och det har börjat hända, i liten omfattning än så länge, men all stor förändring börjar smått.  Och en del av den förändringen stavas Munkmodellen. Vad är det?  Det ska jag förklara nu.

Munkmodellen: Ett ramverk för hållbar balans

Vad händer när ekonomisk tillväxt inte längre leder till välfärd – utan istället hotar vår planet och fördjupar orättvisor? Det är här Munkmodellen (eller Doughnut Economics på engelska) kommer in. Modellen erbjuder ett tydligt ramverk för att återställa balansen: ett samhälle som både respekterar planetens gränser och säkerställer social rättvisa. Men hur fungerar den i praktiken? Och hur kan den hjälpa oss att skapa en framtid där både människor och natur frodas?

Vad är Munkmodellen?

Munkmodellen, på engelska Doughnut Economics, utvecklad av ekonomen Kate Raworth, visar hur vi kan skapa ett samhälle som:

• Respekterar planetens gränser (den yttre "munkringen").

• Säkerställer social rättvisa (den inre "munkringen").

Modellen liknar en munk: den inre ringen representerar det sociala fundamentet – de grundläggande behoven som mat, vatten, hälsa, utbildning, politiskt inflytande och jämställdhet. Den yttre ringen symboliserar det ekologiska taket, dvs. planetens gränser för klimat, biologisk mångfald, markanvändning och andra kritiska system. Målet är att hamna i den "säkra och rättvisa zonen" mellan dessa två ringar – där människors behov tillgodoses utan att överskrida jordens resurser.

Kate Raworth introducerade modellen 2012 i en rapport för Oxfam och fördjupade den i boken Doughnut Economics: Seven Ways to Think Like a 21st-Century Economist. Hennes kritik mot den traditionella tillväxtekonomins brister är tydlig: Oändlig tillväxt är varken hållbar eller rättvis på en planet med begränsade resurser.

Varför behöver vi Munkmodellen?

Traditionell ekonomi fokuserar ofta på BNP-tillväxt, men frågar sällan: Till vilken kostnad? För vem? Munkmodellen vänder på perspektivet och ställer istället frågan: Hur kan vi organisera våra samhällen så att alla människor får sina grundläggande behov tillgodosedda – inom planetens gränser?

Modellen påminner om Johan Rockströms planetära gränser, men lägger till det sociala perspektivet. Den visar att vi måste:

• Lever inom jordens resurser (t.ex. begränsa klimatpåverkan och bevara biologisk mångfald).

• Fördela välståndet rättvist (t.ex. säkra mat, bostad, hälsa och politiskt deltagande för alla).

• Bygga sammanhållning istället för klyftor.

Munkmodellen i Sverige

I nästa bloggpost kommer jag berätta om hur Munkmodellen används med framgång i praktiken på ett antal orter i Sverige. Så stay tuned.